Hej!

Ja då var det dags att göra sitt sista inlägg här...Ja det känns som det känns så. Men har nyss kommit hem ifrån stallet i alla fall & ja Sabo pojken skötte sig som vanligt :). Var lite gott sugen på att bada med honom idag med men har gjort det två gånger denna veckan & kände inte för att klä av honom sadeln & gå tillbacka till stallet med den över armen & ha en puttande häst bakom sig som bara vill att man ska gå snabbare, snabbare & snabbare.....fast han är inte direkt bättre själv att gå snabbt (om man inte har något som motiverar honom då haha). Men ja om ni vill läsa mer om mig så är det bara att skriva in nattstad.se/dalslandsryttaren & så hittar ni mig direkt :)

// Jasmine H

 

 

 

Och ja......lever vi efter dessa "mått"? Nej det gör vi verkligen inte de är oftast man ser att mycket större ryttare rider t.ex. på islandshäst som är långt över 60 kg. Och ja på halvblod så kan man se alla olika typer av ryttare men det är inte oftast man ser någon som väger runt 100 kg uppe på en. Men vart går då gränsen på hur mycket en ryttare får väga för att kunna sitta på en häst utan att ryttarens vikt tar på hästens rygg?

I studier som är gjorda i Ohio så har dom kommit fram till att hästens muskulatur på ryggen tar stryck om viktaren väger mer än 25-30 procent av hästens total vikt, så alla hästar klara av att ha en ryttare som väger upp till 20% av hästens vikt. Vilket då resulteras att en häst som väger 600 kg ska klara av en ryttare som väger runt 120 kg.

Inom Sverige så står det i TR:

"Om det i anslutning till en tävling blir aktuellt att betrakta en ryttare som för stor för sin häst/ponny, ska domare, överdomare och tävlingsveterinär, om sådan finns, samråda. Är man överens om att så är fallet, meddelas ryttaren, minderårig tillsammans med målsman eller ansvarig person, att man funnit honom vara för stor. Ryttaren informeras om att denna varning kommer att rapporteras till Ridsportförbundet. Förbundet ska inom en tremånadersperiod fatta beslut i frågan. (Detta gäller för stora ryttare där det ändå är harmoniskt. En ryttare kan stängas av direkt av djurskyddsskäl om ryttaren är så stor att hästen börjar vingla, eller så tung att hästen störs och går oregelbundet. Inte minst om sadeln dessutom är för liten så att ryttaren sitter på bakvalvet.)"

 

Då var det dags att göra en bättre prestation på mig är det tänkt i alla fall.

Jag heter då Jasmine Hessler, precis som Maja är jag en hästtjej men jag blir 19 år nu i augusti. Jag "lärde känna" Maja genom att jag följde med min ridtränade & hennes dotter som tävlar för samma klubb som Maja & vi mötes då på tävlingsplatsen och har nästan varje gång stött på varandra när jag har varit med dom.

 

Skillnaden mellan mig & Maja är då att medans hon har en egen häst & är ute och tävlar så är jag fortfarande kvar på ridskolan då jag inte har en egen häst eller ponny. Men sedan 2011 så har jag haft foderhästar & medryttarhästar, både privat & på ridskolan. Och för tillfället så är jag fodervärd på en 18 årig valack på ridskolan som då går under namnet Sabotage, men kallas för Sabo. Han är en korsning på Arab & Connemara & ligger på ca 160 cm i manken, men för att läsa mer om honom så kan ni kolla in på min blogg, som ni då hittar HÄR.

 

Och självklart så kan ni även läsa mer om mig på min blogg om ni skulle vilja & läsa mer om min resa på att hitta den hästen som kan hjälpa mig att komma vidare i min ridning :D.

    

Hej Jasmine!! Eftersom Maja är på ridläger nu under helgen så fick jag frågan av henne om jag ville ta hand om hennes blogg då & självklart så tackade man ja till detta :) Men eftersom man jobbar nu så får ni vänta till ett mera ordentligt inlägg om mig lite senare :)    

//Jasmine H

 

 

 En halvtimme efter vi hade skickat mejlet plingade det till i både min och pappas telefon, det var Linn! Jag blev helt hyper, kunde inte plugga på hela dagen. Pappa och Linn bestämde tid för provridning den 1/5 2012. Kunde inte sova den natten, var så sjukt nervös. När vi kom fram så kändes det rätt när jag såg Linn och Winnie gå ner för baken till manegen. När Linn visade honom så stog jag och skakade. Han var som en kanon kula för han hade vilat två/tre dagar när Linn hade varit i Danmark. När jag hoppade upp så slutade jag skaka och blev helt lugn. Kände mig trygg på honom! Testade lite broms och gas. Efter en stund satte vi upp hinder, då blev det full fart framåt ;) Hoppade en kombination som han hoppade studs i, sen hoppade vi ett räcke och ett kryss. Jag var helt såld! Det var den hästen jag skulle ha!

 

 

Tack Maja för jag fick gässtblogga här!

 

Kram Alexandra

 

Shit, kan inte säga hur länge sedan det var jag bloggade...

La ner min egna blogg i somras då jag kände att det blev lite för slitsamt. Saknar det faktiskt.

Okej, nu kör vi igång efter det där deppiga introt!

 

Jag heter Joel Andreasson och jag bor i en liten håla söder om Göteborg. Går första året på gymnasiet på Estet Media. Är tillsammans med världens gulligaste kille. Känns lite såhär att jag bockar av saker om mig själv nu haha.

 

 

På min blogg skrev jag mycket om självförtroende och självkänsla. Kanske för att jag behövde lite hjälp med mitt egna självförtroende. Och kanske bara för jag är lite av en uppmärksamhetshora. På min fritid håller jag på med att spela teater. Har precis haft mina sista föreställningar för året och varit med i tidningen.

 

Eftersom att jag aldrig varit någon bra på att prata om mitt liv så tänker jag nu publicera en text jag skrev på min blogg för ett tag sedan. Texten handlar om mina funderingar till ordet "Perfekt".

 

Ingen är perfekt men vi gör vårt bästa

 

Något jag ofta får höra eller känslan av är att folk kan säga att jag skulle vara perfekt. Jag säger verkligen inte det här för att skryta på något sätt utan försöker bara börja mitt inlägg. Men hur som helst. Ingen är perfekt och det ordet är riktigt blekt. Jag menar vad är egentligen perfektion?

Jag är en kille på 15 år, snart 16. Jag har inte den perfekta kroppen. Min hy är torr och jag har fräknar i ansiktet. Jag är inte överdrivet smart utan jag har mina intelligenta stunder precis som alla andra. Jag blir lätt avundsjuk men gör mitt yttersta för att försöka dölja det. Vet inte om jag är så bra på det. Jag är inte rolig, har ingen ståuppkomiker inom mig. Jag är inte snäll hela tiden utan jag kan va riktigt elak ibland. Jag är inte rik och inte snyggast i världen. Jag menar väl men det verkar inte alltid så. Jag kan såra människor utan att tänka på det.

Jag är helt enkelt inte perfekt. Ingen är det men det gäller att leva med det. Det finns dom som kan acceptera sig själva och sina liv medan det finns dom som ständigt måste vara perfekta. Kanske inte i allt men i det mesta. Att vara perfekt är något som kan leda till många farliga saker. Knark, alkohol och till och med självmord.

Vi alla gör vårt bästa för att få vår omgivning att tycka om oss. Vi ändrar på våra personligheter och våra utseenden. Vi vänder uppochner på våra liv för att passa in. Perfektion är något alla söker efter på ett eller flera sätt. Men det perfekta livet finns inte. Perfektion är en illusion om ett tillfredsställande liv. Det krävs mycket för att få det bra men helt perfekt finns det inget som är.

 

Ingen är perfekt, det är omöjligt.
Men för en del personer kan den man älskar mest av allt vara helt perfekt.
Precis som i ett lagligt dokument så finns det även kryphål överallt när som helst.

Om ni vill läsa lite mer av vad jag skrivit på min blogg så kan ni alltid gå in på www.joellove.blogg.se

Tack och kram!

 

Jag är en 14-årig tjej på ön Orust som ligger ungefär en timma från Göteborg. På fritiden så rider och är i stallet den största delen men min fritid består också utav fotboll, musik, kompisar, fotografering och massa mer. 

Mitt intresse för hästar och ridning har varit så länge jag kan minnas, jag började rida sommaren då jag skulle fylla 4 år, på en privat ridskola i närheten där jag bor. Där lärde jag mig "nybörjargrunderna", sedan så började jag att rida på Orust Ridklubb när jag va 7år tror jag, där jag fortfarande rider.

 

För tillfället så rider jag en hel del, både på Orust Ridklubb och privathästar och ponnyer, framförallt i hoppning. Just nu så rider jag ett C-ponnysto vid namn Yanara, Svensk ridponny importerad från Holland -96.

Yanara rider jag 1-3ggr i veckan ungefär, beroende på skola, väder osv. Yanara har hos sin tidigare ägare gått LA i hoppning och LB dressyr.

Jag hjälper även en framgångsrik tävlingsryttare i hoppning att rida sina hästar ungefär 2-4ggr i veckan, jag är även då och då i ett tävlingsstall här på Orust där ett antal fina hopphästar och unghästar står.

På Orust Ridklubb sitter jag som ordförande i Ungdomssektionen, vi är en härlig liten grupp som håller aktiviteter för de yngre barnen. Varje torsdag rider jag lektion på Orust Ridklubb, på lördagar är jag även där och hjälper till med allt möjligt, framförallt att leda "knattlektioner".

Jag är även då och då på Valsängs Ryttarförening på Tjörn där jag har en mycket nära vän som jobbar, där får jag rida mycket fina ponnyer och hästar! 

 

 

Allt detta och även lite inslag av vardag får ni läsa i min blogg som jag precis startat upp igen efter ett kort bloggbyte. Innan har jag bloggat där i över ett år så det finns mycket "gamla" inlägg och bilder att se på olika ponnyer och mycket mycket mer.

 

 

 

 

Hejsan. Maja frågade om jag ville gärstbogga här, och ja de ville jag. Dock är jag inte speciellt bra på att gästbogga men jag får göra mitt bästa helt enkelt! Så jag kan börjar med att presentera mig själv kanske? ;)

Jennifer Ekberg heter jag, jag är 16 år och bor en bit utanför Alingsås! Jag går Barn- och fritids programet (där man kan välja ridinriktig i 2:an vilket jag kommer att göra) på Lerums gymnasium! 
Mitt stora intresse är hästar och de är de jag lever för! Älskar att träna och tävla men även låånga turer i skogen. Jag rider just nu en C-ponny till försäljning. Hennes nämn är Legends Anastasia, hon är ett connemara sto på 11 år, Skimmel och jäätte söt ;) dock har hon ett humör som heter duga.. vissa dagar är hon den mest underbara ponnyn man kan tänka sig och vissa dagar så kan man tänka sig att betala MC´donken fär att ta henne typ!! Inte för att jag skulle göra de, för domdär undrebara dagarna kommer och då blir man glad ;)

Jag har haft henne snart i 2 månader och vi har hunnit starta 3 tävlingar redan! Första tävlingen gick väldigt bra då vi tog hem segern i ena klassen! Dom andra 2 har väll inte gått som man velat menmen man får ta nya tag.

Varför har du inte egen häst kanske ni undrar? Men svaret är ganska lätt då jag inte vill ha egen häst! Jag vill rida mycket olika ponnyer/hästar och då går de inte att knyta upp sig på en häst! Jag lär mig mycket genom att rida olika hästar vilket jag har gjort sen jag började rida! Jag har som längs haft en häst i 1,5 år och de var min första foder ponny!
Jag kommer troligtvis inte att vilja köpa häst när jag fyllt 18 heller utan jag tycker att de är bra att ha på foder så men kan (-ta de rätt) "förnya sig när man tröttnar på hästen". Efter ett tag så har man lärt känna varandar innan och utan så kanske man inte kan läras mer av varandra och då "byter" man! ;)

Jag driver även en blogg, där jag skirver om min vardag -skola, häst osv Allt möjligt! Kika gääärna in på den :D (dock är min header ute och cyklar då jag inte förnyat den sedan förra ponnyn jag hade då jag inte har så mycket bilder på Anastasia än. Men detta ska fixas innom kort ;) -http://ponyryttarna.blogg.se/