Gästbloggning av linn olsson-park

Skrivet 2014-08-07 Klockan 14:00:39

Hej!
Jag heter Linn Olsson-Park och är bosatt bara ett par mil norr om Stockholm, på Väddö.  
Jag bor där med min mamma, låtsaspappa och mina åtta djur, varvat en hästar, Morado, och en ponny, Edens Bailey's.
 

 
Baileys tävlade jag under 2012 upp till L:C i hoppning (placeringar upp till L:D) och Morado tävlar jag sen 2013 upp till 100cm (vinst upp till L:D) i hoppning och L:B i dressyr. 
Jag tävlade Allsvenskan DIV 2 under våren med min medryttarhäst Casmera som jag tränade upp till 130/140 hoppning, tävlade upp till 110/LB. 
 
Eftersom jag är ett år yngre än Maja (98a), så ska jag börja på gymnasium till hösten. Jag ska börja på Bollerup Naturbruksgymnasium och gå Den Unga Hästens Utveckling. 
Bollerup ligger i Skåne, nästan 80mil ifrån mitt hem här. 
Jag är så sjukt nervös så det finns inte. Jag ska bo på internat med 350 andra elever (600 elever på hela skolan ungefär), och där ska jag bo nu i tre år. Jag kommer inte hem många helger alls, första helgen är tre veckor efter att jag flyttat in.
 
Att flytta hemifrån för mig känns sjukt läskigt. För det första så känner jag ingen där, för det andra så är min familj 80 mil ifrån mig, för det tredje, tänk om jag inte får några vänner? 
Just det där "tänk om" skrämmer mig... 
Tänk om jag inte får några vänner?
Tänk om jag inte får några bra betyg?
Tänk om jag inte klarar av deras hästar? 
Tänk om någon utav mina hästar blir skadade/avlivas under tiden jag är där nere? 
Tänk om..
 
Så just nu velar jag fram och tillbaka mellan "Ska jag fortsätta?" eller "ska jag avsluta?".
 
Den frågan har jag ställt mig så många gånger. 
Baileys är min första ponny, henne fick jag Oktober 2010. Efter ett tag började hon testa mig, när hon blev pigg. Stegrade, bockade, sparkade bakut osv. Jag kunde mer eller mindre ingenting om sånt, trots att jag ridit sen 2½års åldern. 
Men jag var van vid dom här hästarna som det jobbigaste dom gjorde var att vilja äta gräs...
Så jag började fundera på att lämna tillbaka henne då hon bara var en foderhäst. 
Men mamma övertalade mig att fortsätta, + att hon red Baileys ett par gånger åt mig och sa till henne på skarpen att hon inte fick göra det åt en 12årig liten flicka. 
Tillslut gick det och jag fick en bästavän för livet.
 
 

 
Sen har vi Morado.
Hästen som blivit misshandlad och blivit en riktigt osäker häst. 
Det var mammas häst ifrån början, men sen ville jag börja testa något nytt Februari 2012. 
Jag red och red och red. sen när jag faktiskt började ställa lite krav på honom, funkade det inte. 
Morado är nämligen en mästare på att backa. Han backade med mig säkert 50meter, bockade, halvstegrade och höll på. Jag sa en dag bara "Mamma jag vill inte fortsätta rida Morado." Men efter Baileys fick jag inte ge upp.
Och redan sommaren 2012 började vi hoppträna lite smått. 
Januari 2013 hoppade vi enkelhinder på 125 och banor på 110. Mitt otroliga varmblod.
 
Så, eftersom jag aldrig gav upp med mina hästar, varför ska jag ge upp på gymnasieåren? 
Såklart kommer jag längta hem, något otroligt. Men jag får bita ihop.
Anledningen till att jag inte gett upp är pga mamma, hon har varit där och stöttat mig genom allt. Genom tävlingar, ridningen generellt och i hela livet. Så en utav anledningarna till varför jag blir så nervös är nog för att hon inte finns där och stöttar mig, utan är 80mil ifrån mig. 
 
Jag har också en blogg, lozt.blogg.se, kika gärna in där om ni vill fortsätta min resa på Bollerup, hästarna, shopping, foto och ja, mitt liv helt enkelt! 
 
Slänger också in några bilder!
/Linn, lozt.blogg.se 
 
 



Dom sista orden från mig

Skrivet 2014-08-03 Klockan 20:45:00

Ja då var det dags att göra sitt sista inlägg här...Ja det känns som det känns så. Men har nyss kommit hem ifrån stallet i alla fall & ja Sabo pojken skötte sig som vanligt :). Var lite gott sugen på att bada med honom idag med men har gjort det två gånger denna veckan & kände inte för att klä av honom sadeln & gå tillbacka till stallet med den över armen & ha en puttande häst bakom sig som bara vill att man ska gå snabbare, snabbare & snabbare.....fast han är inte direkt bättre själv att gå snabbt (om man inte har något som motiverar honom då haha). Men ja om ni vill läsa mer om mig så är det bara att skriva in nattstad.se/dalslandsryttaren & så hittar ni mig direkt :)
// Jasmine H
 
Bjuder på en bild på Maja & Gnista som jag tog på en av deras starter på Pay & Jumpen i eden :D
 
 
 


Efter jobbet så drar man direkt

Skrivet 2014-08-03 Klockan 17:23:00

Efter att ha varit hemma i ca 1,5 timme så är det nu dags att börja tänka på att dra till stallet & ta veckans sista ridpass. Som då kommer få bestå av en tur i skogen, men dock bara i skritt & trav + man får inte klättra heller.....visst låter det gör roligt har ridit samma väg nu hela veckan så ja är lite trött på den. Men på onsdag så blir det en hel annan väg. Sabos förra fodervärd ska rida honom imorgon & på tisdag då jag är i Grebbestad med Mamma :). Och som ni kanske förstår så är han under igångsättningen nu till höstterminen. Men ja nu blir det att dra sig till stallet för att vara med pojken :)    
//Jasmine H


Nummer 1 när det gäller ekipage?

Skrivet 2014-08-02 Klockan 20:36:00

Original texten kan ni hitta här

En av de saker som är viktigast när man ska köpa häst eller om man rider på ridskolan så är det en sak som är viktigast att "kolla" först med ryttaren innan man sätter den på någon ponny/häst är.......ryttarens vikt.

I början så sa man att alla hästar kunde bära upp ryttare som hade 1/6 av hästens egna kroppsvikt. Som då skulle resulterat i att ett;   

Svenskt Halvblod på ca 600 kg borde kunna bära upp en ryttare som väger runt 100 kg

En islandshäst på 350 kg ska kunna bära upp en ryttare som väger runt 60 kg

Och ja......lever vi efter dessa "mått"? Nej det gör vi verkligen inte de är oftast man ser att mycket större ryttare rider t.ex. på islandshäst som är långt över 60 kg. Och ja på halvblod så kan man se alla olika typer av ryttare men det är inte oftast man ser någon som väger runt 100 kg uppe på en. Men vart går då gränsen på hur mycket en ryttare får väga för att kunna sitta på en häst utan att ryttarens vikt tar på hästens rygg?

I studier som är gjorda i Ohio så har dom kommit fram till att hästens muskulatur på ryggen tar stryck om viktaren väger mer än 25-30 procent av hästens total vikt, så alla hästar klara av att ha en ryttare som väger upp till 20% av hästens vikt. Vilket då resulteras att en häst som väger 600 kg ska klara av en ryttare som väger runt 120 kg.

Inom Sverige så står det i TR:

"Om det i anslutning till en tävling blir aktuellt att betrakta en ryttare som för stor för sin häst/ponny, ska domare, överdomare och tävlingsveterinär, om sådan finns, samråda. Är man överens om att så är fallet, meddelas ryttaren, minderårig tillsammans med målsman eller ansvarig person, att man funnit honom vara för stor. Ryttaren informeras om att denna varning kommer att rapporteras till Ridsportförbundet. Förbundet ska inom en tremånadersperiod fatta beslut i frågan. (Detta gäller för stora ryttare där det ändå är harmoniskt. En ryttare kan stängas av direkt av djurskyddsskäl om ryttaren är så stor att hästen börjar vingla, eller så tung att hästen störs och går oregelbundet. Inte minst om sadeln dessutom är för liten så att ryttaren sitter på bakvalvet.)"

 

När några hippologstudenter på Strömsholm gjorde en undersökning där 75 ridskoler fick svara på en enkät om detta så fick dom fram dessa svar;

Ridskolorna fick rangordna vilka faktorer som var avgörande när de matchade häst och ryttare och de svarade: 1. Vikt 2. Längd 3. Annat (= ridskicklighet)

Många ridskolor hade viktgränser, då ofta 90 kilo

Många ridskolor upplevde elevernas vikt som ett problem och försökte kompensera det genom olika rutiner: Använda pall vid uppsittning Använda hjälptyglar för att ge bättre stöd. Använda mer lättridning.

 

Ridskolorna ansåg också att en ryttare med god riderfarenhet och balans, smidighet och följsamhet kan väga mer än en oerfaren ryttare

Och ja om man säger så hära. Jag är en av de på "min" ridskola som kan rida alla hästar som går i verksamheten (dock så rider jag inte dom två minsta då dessa är en shetlandsponny & en korsning med bland annat shetlandsponny i sig).

Även fast jag är 170 cm så anses jag väga rätt lite & kan då rida dom flesta typer av hästarna, allt från en ponny på 138 cm till en stor häst på 164 cm. Och det kan vara allt från en "spinkig" häst till en riktig "tuna" till häst. Men om man fråger mig så ska det gå än gräns beroende på hur lång man är med & inte bara för hur mycket man väger.

Eller vad tycker ni? Är det alltid vikten som är viktigare än längden & vart går gränsen på ryttarens längd innan den inte "kan" rida hästen längre? Kommentera gärna era åsikter

//Jasmine

 


Det här är jag

Skrivet 2014-08-02 Klockan 17:23:21

Då var det dags att göra en bättre prestation på mig är det tänkt i alla fall.
Jag heter då Jasmine Hessler, precis som Maja är jag en hästtjej men jag blir 19 år nu i augusti. Jag "lärde känna" Maja genom att jag följde med min ridtränade & hennes dotter som tävlar för samma klubb som Maja & vi mötes då på tävlingsplatsen och har nästan varje gång stött på varandra när jag har varit med dom.
 
Skillnaden mellan mig & Maja är då att medans hon har en egen häst & är ute och tävlar så är jag fortfarande kvar på ridskolan då jag inte har en egen häst eller ponny. Men sedan 2011 så har jag haft foderhästar & medryttarhästar, både privat & på ridskolan. Och för tillfället så är jag fodervärd på en 18 årig valack på ridskolan som då går under namnet Sabotage, men kallas för Sabo. Han är en korsning på Arab & Connemara & ligger på ca 160 cm i manken, men för att läsa mer om honom så kan ni kolla in på min blogg, som ni då hittar HÄR.
 
Och självklart så kan ni även läsa mer om mig på min blogg om ni skulle vilja & läsa mer om min resa på att hitta den hästen som kan hjälpa mig att komma vidare i min ridning :D.
 
    


Under helgen

Skrivet 2014-08-02 Klockan 07:25:00

Hej Jasmine!! Eftersom Maja är på ridläger nu under helgen så fick jag frågan av henne om jag ville ta hand om hennes blogg då & självklart så tackade man ja till detta :) Men eftersom man jobbar nu så får ni vänta till ett mera ordentligt inlägg om mig lite senare :)    
//Jasmine H
 


Alexandra Gästbloggar

Skrivet 2012-12-10 Klockan 22:04:35

Mitt namn är Alexandra Gustafsson. Dom flesta känner säkert till min ponny Winnetoo. Winnie som han kallas är Linn Olssons gamla ponny. Han är en 9 årig valack. Winnie är den goaste ponny jag känner. Han ställer upp i alla lägen
 
Men nu ska jag berätta om hur det blev just Winnie. Är ganska långt men det får ni leva med ;)
 
Vi hade börjat prata om att köpa häst, men det skulle vara till hösten men så blev det inte! Jag var på hoppträning med Zirocco (min gamla medryttarhäst) så säger Evelina till mig att jag borde kolla Linns blogg. Jag blev som ett fråge tecken, men tänkte inte mer på det förrens jag satt i bilen på väg hem och kollade Linns blogg, och såg inlägget om att hon skulle sälja honom... Pratade lite med pappa men trodde aldrig att Linn skulle vilja att vi kom och provred Winnie. Så vi pratade inte mer om det, förrens den 22 april då pappa frågade om vi skulle mejla på Winnie. Jag var lite osäker, men varför inte försöka. Så vi mejlade ett långt mejl. Berättade om familjen och hur han skulle få ha det osv.
 
 En halvtimme efter vi hade skickat mejlet plingade det till i både min och pappas telefon, det var Linn! Jag blev helt hyper, kunde inte plugga på hela dagen. Pappa och Linn bestämde tid för provridning den 1/5 2012. Kunde inte sova den natten, var så sjukt nervös. När vi kom fram så kändes det rätt när jag såg Linn och Winnie gå ner för baken till manegen. När Linn visade honom så stog jag och skakade. Han var som en kanon kula för han hade vilat två/tre dagar när Linn hade varit i Danmark. När jag hoppade upp så slutade jag skaka och blev helt lugn. Kände mig trygg på honom! Testade lite broms och gas. Efter en stund satte vi upp hinder, då blev det full fart framåt ;) Hoppade en kombination som han hoppade studs i, sen hoppade vi ett räcke och ett kryss. Jag var helt såld! Det var den hästen jag skulle ha!
En dag efter provridningen så ringde min syster till Linn och frågade om vi kunde komma igen, redan dagen efter satt vi i bilen. Denna gången var jag inte nervös. Vi kommer dit och så går vi och gör iordning Winnetoo, denna gången var det paddocken. Allt gick super bra tills jag skulle galoppera. Det blev rodeo... Fick inte stopp på honom förrens efter 5 varv, Linn testade och hoppade upp, men gjorde samma med henne. Så vi abröt... Dagen efter fick min syster en mms bild på hans hov, skon satt inte rätt... stackan. Sen åkte vi dit igen efter han hade fått nya skor osv. Den här gången gick det super bra. Vi satt oss hemma och pratade. Men för mig var det inget att diskutera, JAG skulle ha honom! När pappa skulle hämta mig från stallet så sa han att han hade lagt ett bud på Winnie, jag trodde inte på honom. Men när Linn ringde tbx så förstog jag. Dom accepterade budet.
Pappa och Linn bestämde tid för besiktning. Den 15 maj 19.30. Alla i stallet sa att jag skulle förberedda mig på att han inte går igenom, för att jag inte skulle bli lika besviken om han inte gick igenom. Men hade en känsla hela dagen att han skulle gå igenom, och det gjorde han lätt som en plätt. Om man inte räknar med spatt saken, men veterinären sa att vi skulle kolla på vad för resultat han hade gjort efter den här röntgenförendrigen. Hon sa att om hon hade haft chansen skulle hon ha köpt honom.
 
Den 18 maj åkte jag & pappa och köpte foder osv. När jag kom till stallet. Gick jag upp och red Zirocco. Sedan fixade jag boxen, sadelkammaren osv. Jag var super glad! Sen var det bara att vänta. Linn och hennes pappa körde Winnie till oss, dom ville se hur han skulle få det. Halv 5 så ser vi deras transport komma. Det var då jag förstog att JAG skulle få en egen ponny! Vilken känsla! När jag skulle lasta ur honom, så kändes det som om halva stallet var där... Min syster filmde ska som om jag kan sno den ;) Fick flera kommentarer om att vi hade hittat en skit fin häst som redan hade gått höga klasser. När jag tog in honom i boxen så var grannen mer nyfiken än Winnie, han stog vid oss och kelade. Sedan dess har det fortsatt hur bra som helst, vi trivs super bra med varanndra. Om ni vill följa våran utveckling tillsammans så är det bara att kika in på http://emelieoalexandra.blogg.se/
 
 
 
 
 
Tack Maja för jag fick gässtblogga här!
 
Kram Alexandra
 


Gästbloggare: Joel Andreasson

Skrivet 2012-11-13 Klockan 19:19:14

Shit, kan inte säga hur länge sedan det var jag bloggade...
La ner min egna blogg i somras då jag kände att det blev lite för slitsamt. Saknar det faktiskt.
Okej, nu kör vi igång efter det där deppiga introt!
 
Jag heter Joel Andreasson och jag bor i en liten håla söder om Göteborg. Går första året på gymnasiet på Estet Media. Är tillsammans med världens gulligaste kille. Känns lite såhär att jag bockar av saker om mig själv nu haha.
 
 
På min blogg skrev jag mycket om självförtroende och självkänsla. Kanske för att jag behövde lite hjälp med mitt egna självförtroende. Och kanske bara för jag är lite av en uppmärksamhetshora. På min fritid håller jag på med att spela teater. Har precis haft mina sista föreställningar för året och varit med i tidningen.
 
Eftersom att jag aldrig varit någon bra på att prata om mitt liv så tänker jag nu publicera en text jag skrev på min blogg för ett tag sedan. Texten handlar om mina funderingar till ordet "Perfekt".
 

Ingen är perfekt men vi gör vårt bästa

 

Något jag ofta får höra eller känslan av är att folk kan säga att jag skulle vara perfekt. Jag säger verkligen inte det här för att skryta på något sätt utan försöker bara börja mitt inlägg. Men hur som helst. Ingen är perfekt och det ordet är riktigt blekt. Jag menar vad är egentligen perfektion?

Jag är en kille på 15 år, snart 16. Jag har inte den perfekta kroppen. Min hy är torr och jag har fräknar i ansiktet. Jag är inte överdrivet smart utan jag har mina intelligenta stunder precis som alla andra. Jag blir lätt avundsjuk men gör mitt yttersta för att försöka dölja det. Vet inte om jag är så bra på det. Jag är inte rolig, har ingen ståuppkomiker inom mig. Jag är inte snäll hela tiden utan jag kan va riktigt elak ibland. Jag är inte rik och inte snyggast i världen. Jag menar väl men det verkar inte alltid så. Jag kan såra människor utan att tänka på det.

Jag är helt enkelt inte perfekt. Ingen är det men det gäller att leva med det. Det finns dom som kan acceptera sig själva och sina liv medan det finns dom som ständigt måste vara perfekta. Kanske inte i allt men i det mesta. Att vara perfekt är något som kan leda till många farliga saker. Knark, alkohol och till och med självmord.


Vi alla gör vårt bästa för att få vår omgivning att tycka om oss. Vi ändrar på våra personligheter och våra utseenden. Vi vänder uppochner på våra liv för att passa in. Perfektion är något alla söker efter på ett eller flera sätt. Men det perfekta livet finns inte. Perfektion är en illusion om ett tillfredsställande liv. Det krävs mycket för att få det bra men helt perfekt finns det inget som är.

 

Ingen är perfekt, det är omöjligt.
Men för en del personer kan den man älskar mest av allt vara helt perfekt.
Precis som i ett lagligt dokument så finns det även kryphål överallt när som helst.


Om ni vill läsa lite mer av vad jag skrivit på min blogg så kan ni alltid gå in på www.joellove.blogg.se

Tack och kram!



Gästblogg av Nanna på Successen

Skrivet 2012-11-07 Klockan 21:52:07

Hejsan alla Majas läsare, jag blev tillfrågad om att gästblogga här, så jag tänkte göra en "klassisk" gästblogg, lite info om mig och min blogg och lite så.
 
Jag är en 14-årig tjej på ön Orust som ligger ungefär en timma från Göteborg. På fritiden så rider och är i stallet den största delen men min fritid består också utav fotboll, musik, kompisar, fotografering och massa mer. 
Mitt intresse för hästar och ridning har varit så länge jag kan minnas, jag började rida sommaren då jag skulle fylla 4 år, på en privat ridskola i närheten där jag bor. Där lärde jag mig "nybörjargrunderna", sedan så började jag att rida på Orust Ridklubb när jag va 7år tror jag, där jag fortfarande rider.
 
För tillfället så rider jag en hel del, både på Orust Ridklubb och privathästar och ponnyer, framförallt i hoppning. Just nu så rider jag ett C-ponnysto vid namn Yanara, Svensk ridponny importerad från Holland -96.
Yanara rider jag 1-3ggr i veckan ungefär, beroende på skola, väder osv. Yanara har hos sin tidigare ägare gått LA i hoppning och LB dressyr.
Jag hjälper även en framgångsrik tävlingsryttare i hoppning att rida sina hästar ungefär 2-4ggr i veckan, jag är även då och då i ett tävlingsstall här på Orust där ett antal fina hopphästar och unghästar står.
På Orust Ridklubb sitter jag som ordförande i Ungdomssektionen, vi är en härlig liten grupp som håller aktiviteter för de yngre barnen. Varje torsdag rider jag lektion på Orust Ridklubb, på lördagar är jag även där och hjälper till med allt möjligt, framförallt att leda "knattlektioner".
Jag är även då och då på Valsängs Ryttarförening på Tjörn där jag har en mycket nära vän som jobbar, där får jag rida mycket fina ponnyer och hästar! 
 
 
Allt detta och även lite inslag av vardag får ni läsa i min blogg som jag precis startat upp igen efter ett kort bloggbyte. Innan har jag bloggat där i över ett år så det finns mycket "gamla" inlägg och bilder att se på olika ponnyer och mycket mycket mer.
 
Jag har bara en sista sak, ett tips. Ta vara på alla förfrågningar om att rida olika hästar, jag vet hur det är. Man lär sig så himla mycket på att rida olika hästar och ponnyer, att anpassa sin ridning efter vilken häst man sitter på. 
 
 
Det var allt för mig!
http://successen.blogg.se
 
 
 


Gästbloggning

Skrivet 2012-10-29 Klockan 22:06:54

Hejsan. Maja frågade om jag ville gärstbogga här, och ja de ville jag. Dock är jag inte speciellt bra på att gästbogga men jag får göra mitt bästa helt enkelt! Så jag kan börjar med att presentera mig själv kanske? ;)

Jennifer Ekberg heter jag, jag är 16 år och bor en bit utanför Alingsås! Jag går Barn- och fritids programet (där man kan välja ridinriktig i 2:an vilket jag kommer att göra) på Lerums gymnasium! 
Mitt stora intresse är hästar och de är de jag lever för! Älskar att träna och tävla men även låånga turer i skogen. Jag rider just nu en C-ponny till försäljning. Hennes nämn är Legends Anastasia, hon är ett connemara sto på 11 år, Skimmel och jäätte söt ;) dock har hon ett humör som heter duga.. vissa dagar är hon den mest underbara ponnyn man kan tänka sig och vissa dagar så kan man tänka sig att betala MC´donken fär att ta henne typ!! Inte för att jag skulle göra de, för domdär undrebara dagarna kommer och då blir man glad ;)

Jag har haft henne snart i 2 månader och vi har hunnit starta 3 tävlingar redan! Första tävlingen gick väldigt bra då vi tog hem segern i ena klassen! Dom andra 2 har väll inte gått som man velat menmen man får ta nya tag.

Varför har du inte egen häst kanske ni undrar? Men svaret är ganska lätt då jag inte vill ha egen häst! Jag vill rida mycket olika ponnyer/hästar och då går de inte att knyta upp sig på en häst! Jag lär mig mycket genom att rida olika hästar vilket jag har gjort sen jag började rida! Jag har som längs haft en häst i 1,5 år och de var min första foder ponny!
Jag kommer troligtvis inte att vilja köpa häst när jag fyllt 18 heller utan jag tycker att de är bra att ha på foder så men kan (-ta de rätt) "förnya sig när man tröttnar på hästen". Efter ett tag så har man lärt känna varandar innan och utan så kanske man inte kan läras mer av varandra och då "byter" man! ;)

Jag driver även en blogg, där jag skirver om min vardag -skola, häst osv Allt möjligt! Kika gääärna in på den :D (dock är min header ute och cyklar då jag inte förnyat den sedan förra ponnyn jag hade då jag inte har så mycket bilder på Anastasia än. Men detta ska fixas innom kort ;) -http://ponyryttarna.blogg.se/
 

Så kika görna in på min blogg om ni vill och har tid ;D
Hoppas att de blev bra, Och tack Maja för att jag fick blogga här! :D


Gästbloggning med Jessica Eriksson & Brave Heart

Skrivet 2012-10-13 Klockan 23:48:00

Hejsan, alla underbara bloggläsare

 

Jag heter Jessica Eriksson och fick äran att blogga här hos Maja Simonsson. :D

 

Jag heter ju Jessica Eriksson, men kallas för Lee för jag heter igentlingen Jessica Lee Eriksson. Jag är 19 år och bor i Värmdö som ligger utanför Stockholm. :) Jag får inte tävla Braven mera för jag är 19 år gammal, men Jennifer ska tävla honom hela 2012. Jag ska vara hästskötare. Jag har 2 systrar och den första heter Jennifer som är min lilla syster och hon är 15 å gammal. Vi tar hand om Brave Heart tillsammans. :)

 

Lite om mig som person:

 

Jag är riktigt glad person som aldrig ljuger och pratar aldrig ont om andra personer. Är verklingen en person som tar hand om barn och andra vänner och personer. Jag vill alltid ha snyggt efter och innan mig och jag är riktigt go tjej som man kan lita på i första hand. :D Det var om mig, men nu över till min underbara ponny Brave Heart. <3

 

Brave Heart:

 

Brave Heart är en IMP Belgien och är född 1992 och är en isabellponny. Hans mamma och pappa är Okända. :) Han har väl lite fullblod i sig och enorm fin gångart. :) Vi köpte Brave Heart i Januari 2008 av Veronica Simberg som tävlade mest hoppning med honom och då ville vi ha en hoppponny så då köpte vi Braven. För det klickade på en gång för mig. ;) Jag fick några rosetter av honom i LD och Jennifer har mera rosetter och vinster upp till LC. Nu är han en dressyrponny upp till ( Nat ). Från 2008 ( början av våren ) till 2012 ( höst ) så har vi fått över 72 plakter och över 115 st rosetter som vi har tillsammans ( Jennifer och jag ) har fått. Det har gått så fort de här 4 år och 9 månader. :)

 

Han och vi har tillsammans utvecklas våran ridning och sammanhållningen. Vi älskar det vi gör tillsammans. :) Jag och Jennifer har olika dagar för ibland när jag är på Berga Gymnasium så bor jag där från måndag till fredag. Då rider jag honom från fredag till söndag. :)

 

Min blogg heter:

 

WWW.BraveHeart.blogg.se

WWW.BraveHeart.blogg.se

WWW.BraveHeart.blogg.se

WWW.BraveHeart.blogg.se

 

Här kommer en massa fina bilder på oss:

k

Kom och följ våran blogg! :)

 

 Puss/kram från Jessica Eriksson



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
www.pokercasinobonus.se