En spikrak historia är sällan man hör, inte heller våran. Men förutom att det tog en hiskelig tid från första blicken till att han stod i min box. Två år tog det.

 

Det hela började 17 juli 2010 när familjen besökte en bekant till pappa påväg ner till Falsterbo horse show.

Där hittade jag en tvååring som följde mig som en hund. Han var till salu men inte officiellt så att säga, kom det någon som ville ha honom såldes han.Denna häst etsade sig fast på min näthinna och flera gånger när pappa träffat ägare har jag tvingat honom att fråga hur det är med Denna tvååring.

 

 

Sedan, i höstas sålde jag min ponny och red då lite andra hästar, men när jag blev ifrån tagen den häst jag red mest var allt i botten för mig. 

Som tur va så måste pappa ha insett det just i den stunden.

 

23 januari ringde pappa mig i skolan  och sa rätt ut "jag har köpt Billy, vill du ha honom?" 

Vad svarar man på en sån fråga? Jag svarade inget till en början för jag var i sån chock... Skulle jag bli hästägare igen? Till en unghäst? Till hästen jag velat ha sedan 2010? 

Svaret på alla tre frågorna var ett ord på två bokstäver JA. 

 

Nu har jag ägt honom i två månader och allt är som på moln. Jag tror jag drömmer. Men det gör jag inte, jag står som ägare till min drömhäst.

 

Vi satsar såklart på att bli så bra som möjligt, men eftersom att jag redan fått en fanclub till Falsterbo får vi väl satsa på att komma dit!

 

Den resan kan ni följa på dressyrfux.blogg.se där jag och en till bloggar om allt mellan hästhov och manke.

 

//Frida -http://dressyrfux.blogg.se